Sune får jag knäppa din bläzer

SUNE FÅR JAG KNÄPPA DIN BLÄZER

Pjäsen handlade om några ungdomar som ockuperade en fritidsgård som skulle stängas. Den berättar om deras kamp med politiker och byråkrater på fritids- och socialförvaltningen. Politiker i Göteborg blev väldigt sura på den pjäsen. De tyckte väl att Nationalteatern som fått så mycket hjälp av dem inte skulle kritisera och göra nidbilder!

Medverkande: Inga Edwards, Med Reventberg, Pale Olofsson och Ulf Dageby. Vi skrev och regisserade tillsammans.
Pjäsen spelades i Göteborg på fritidsgårdar och liknande ställen, samt på turné i hela landet bl.a. ett bejublat framträdande på ”Gamla Bro” en numera (naturligtvis) nerlagd ungdomsgård på Gamla Brogatan i Stockholm.
När pjäsen framfördes i Norrland inspirerades ungdomarna på en ungdomsvårdsskola, de blev gapiga och obstinata vilket resulterade i löpsedeln till höger.

Å andra sidan avlöpte föreställningen utan problem när den spelades för raggarna i "Spinning wheels" på Centrumgården i Sundsvall.

 

”Spinning Wheels” erfarenhet framkom i provikativ teater

”Storstädernas förorter är sterila stenöknar. Kringdrivande, sysslolösa ungdomar är Sveriges styvbarn, samhällets skräck”, påpekar ungdomarna i den provocerande ungdomsteatern ”Sune får jag knäppa din bläzer?” Pjäsen visades på söndagen för medlemmarna i raggarklubben ”Spinning Wheels” på centrumgården i Sundsvall. Föreställningen avlöpte utan intermezzon, vilket den inte gjort under hela turnén.
Det var på Rune Johansson och fritidsnämndens initiativ pjäsen visades på Centrumgården. Den har tidigare även visats på Granlogården.

Ulf Dageby, Med Reventberg, Paul Olofsson och Inga Edwards från Nationalteatern i Göteborg har arbetat med ungdomar och deras problem tidigare. Och det är just med ungdomarnas hjälp pjäsen kommit till.

– Vi vill gå ut med pjäsen för att rikta ungdomarna, påpekar de medverkande i ”Sune, får jag knäppa din bläzer?”

– När jag var liten kallade alla mej ”lilla gullungen” och nöp mej i kinderna...
– När jag blev äldre sa farsan: ”Diskutera inte – ut”.
– På ungdomsgården, där är man inte folk, där kan man inte känna sig hemma...
– Jag kan inte gå på gården ikväll för jag har druckit en bärs...
Ungdomarna träffar ett par som tar hand om dem. Men ryktet går och polisen kommer.

Ungdomarna beslutar sig för att skriva till de sociala myndigheterna för att få en gård utanför stan. ”Ska man få något gjort är det ingen idé att man krisar”, påpekar ungdomarna i pjäsen och ockuperar en gård.

Ljuset släcks, polisen ropar i högtalare och hela lokalen fylls med rök. En ensam röst skriker: ”Dom kan fortsätta slänga ut oss – men vi fortsätter ändå”.

Föreställningen är lik en musical med hård rytmisk musik och fräna texter. Det är vid många tillfällen mycket träffande och slår hårda slag mot kommunens befattningshavare och deras sätt att agera. Inte minst sundsvallsraggarna kände igen sig bl.a vid skrivelser till nämnder och ockupationen.

Efter föreställningen fick vice ordföranden i ”Spinning Wheels”, Kent Åhlén, berätta för ensemblen om Mysack-ockupationen och alla lovord från fritidsnämnden.

Rune Johansson, som själv tagit pjäsen till Sundsvall, kommenterade efter föreställningen:
– Det är mycket värt att visa teater för dessa ungdomar. Pjäsen är i grunden riktig, men den slår över något i vissa avsnitt.
– Men visst känner vi igen dem från våra erfarenheter...

Sundsvalls Tidning Måndagen den 6 december 1971 – Text: Svenssån